”Att bo på ett flyktingläger som en hbt-person har visat sig vara en utmaning och att vara rasifierad har inte gjort det lättare. Det har förekommit att andra asylsökande från Mellanöstern öppet har konfronterat mig om jag ser på mig själv som en man eller en kvinna. Jag berättade för dem att jag känner mig som en människa och gick bort. Jag har också varit med om att en kvinna från Nigeria frågade mig varför jag inte vill sminka mig och varför jag alltid måste bete mig som en man. Jag frågade henne vad hon menade med ”bete sig som en man” och hon hänvisade till mitt ansiktsuttryck, att jag knappt ler. Jag frågade om jag alltid borde le under de förhållanden och tidigare plågor jag har lidit av i mitt hemland. Jag bär fortfarande med mig plågorna från mitt förflutna.
Jag har träffat en sjuksköterska på förläggning som frågade varifrån jag kommer. Jag berättade varifrån och då sade hon rakt ut till mig att jag aldrig kommer att få asyl i det här landet, varför kom jag hela vägen från södra Afrika och vem hade berättat för mig att jag kunde få asyl här. Jag citerar ”också människor som du som tänker att det är lättare att få asyl i Finland skall aldrig få det, Finland är inte längre sympatiskt mot någon”. Människor som jag frågade jag. Ja, sade hon. Det var verkligen chockerande att se utbildade anställda behandla mig så här. Och som om det här inte var tillräckligt tråkigt vände sig en annan afrikansk LGBT person till henne för att klaga över sin tandvärk. Hon såg henne först efter en vecka och skickade henne till en läkare och skrev till läkaren att flickan hade huvudvärk. Hon fick veta om det först när läkaren frågade henne hur länge hon hade haft huvudvärken och hon svarade att hon inte hade huvudvärk utan har haft tandvärk en vecka. Hon måste vänta en vecka ytterligare tills hon inte längre stod ut och gick gråtande till receptionen och det var det enda sättet att få en tid hos tandläkaren. De borde göra någonting åt fallet med den här sjuksköterskan, men vi kan förstås inte göra vår röst hörd. Jag har upplevt slagsmål som brutit ut mellan en irakisk hbt-pojke och hans rumskamrat där det påstods att orsaken var hbt-pojkens problem med sin ilska.
Jag ber att de en dag skall överväga att ha en mottagningscentral för enbart queera personer. Det skulle vara mycket lättare att få äta sin måltid i fred och inte behöva vara rädd för att människor inte skulle vilja sitta vid samma bord som du eller åka i samma hiss som du, vilket jag har varit med om. Jag har kommit en lång väg och utstått alla slags lidanden, allt från psykiska till fysiska, och jag vägrar att dö här.”
En anonym asylsökande
